Svenskasv

Jean och Aino Sibelius döttrar vid slutet av 1940-talet. Från vänster Katarina Ilves, Eva Paloheimo, Heidi Blomstedt, Ruth Snellman och Margareta Jalas

 

JEAN OCH AINO SIBELIUS DÖTTRAR

Jean och Aino Sibelius fick sex döttrar – Eva, Ruth, Kirsti, Katarina, Margareta och Heidi. Den tredje dottern Kirsti dog i tyfus endast två år gammal.

Familjelivet påverkades i hög grad av Sibelius arbete som huvudsakligen bestämde dagsrytmen. När fadern komponerade skulle det vara tyst i huset. Tystnaden sträckte sig – paradoxalt nog – även till syskonens musikaliska intressen. Eftersom pianospelandet inte fick störa fadern, övade flickorna pianospel till och med i källaren klädda i pälsar och med kalla fingrar. Tolvåriga Katarina skriver i sin dagbok att hon stiger upp hur tidigt som helst för att hinna spela klockan 10, ”för då går pappa och mamma på promenad hur vädret än ser ut.”

Som små tyckte döttrarna att Ainola var som ett segelfartyg som seglade på öppet hav mot flygeln. Fadern skötte seglen och modern stod vid rodret. Allt som fanns utanför var osäkert: familjens ekonomiska situation var ofta oklar, och dessutom spände sig även barnen för hur faderns verk skulle tas emot.

Medan faderns uppfostran – som han inte utövade särskilt ofta på grund av sitt arbete och sina resor – hade en speciell prägel, var moderns uppfostringsmetoder vardagliga och praktiska. Hon spelade bland annat en viktig roll i döttrarnas skolgång, eftersom det var hon som i början undervisade dem. Aino Sibelius var en sträng lärare. Poeten Eino Leino berättar efter ett besök på Ainola att han blev chockerad över Aino Sibelius ”grymhet” när hon lärde barnen namnen på vattendrag. Efter moderns privatundervisning inledde syskonen skolgången först i en liten privatskola i Tusby och senare i Helsingin Suomalainen Yhteiskoulu (Helsingfors finska samskola).

I sina memoarer berättar den näst äldsta dottern Ruth att syskonens och hela familjens liv kretsade kring landsvägen som syntes från Ainola och som tjänstgjorde som en mötesplats för ungdomen. Hon nämner också att barn och unga ofta umgicks hemma hos varandra. ”Konsten satte sin prägel på allt, även om vi knappast lade märke till det då. Det var självklart. Jag älskade och älskar fortfarande doften av målarfärg och cigarr. Kombinationen av dem skapar feststämning hos mig.”

Medan modern helt hade ägnat sig åt familjen, skaffade sig döttrarna även arbeten och yrken. I syskonens ögon var Eva begåvad på flera områden. Även om hon saknade egentlig yrkesutbildning arbetade hon vid sidan av hushållssysslorna bland annat på en inredningsbyrå i Helsingfors. Ruth som redan i barndomen tyckte om att spela teater blev skådespelare. Katarina studerade piano i Stuttgart och arbetade senare som guide på Ainola efter att museet hade öppnat. Margareta var den enda som tog akademisk examen. Hon blev filosofie magister och arbetade länge som kanslist på Sibelius-Akademin. Heidi studerade formgivning på Ateneum och blev keramiker.

Läs mer om Jean och Aino Sibelius döttrar på www.sibelius.fi.