Ainola - Aino och Jean Sibelius hem

Välkommen till Ainolas hemsida, där du kan bekanta dig mästerkompositören Jean Sibelius liv och verksamhet i hans hem.

Ainola, som ligger i landskapet runt Tusbysjön i Järvenpää, var mästerkompositören Jean Sibelius och hans familj hem från 1904. Timmerstugan ritades av arkitekt Lars Sonck och avståndet till huvudstaden gav kompositören det lugn han behövde för att skapa. Man fann också en livfull vänskapskrets bland de närboende konstnärsfamiljerna.

Efter att Sibelius avlidit 1957 och Aino Sibelius ett tiotal år senare, sålde familjens fem döttrar Ainola till staten. 1972 grundades Ainolastiftelsen med uppgift att bevara hemmet som museum. Ainola står öppen för allmänheten på sommaren mellan maj och september.

Nyheter:

6.5.2011 Heidi Blomstedt designer 1911-1982- utställning Heidi Blomstedt designer 1911-1982- utställning pä Ainolas Aulis-kafe 6.5.-2.10.2011 Heidi Blomstedt, Aino och Jean Sibelius yngsta dotter, föddes i Ainola den 20 juni l911. Hon avlade sin examen i keramik vid Konstindustriella centralskolan år 1932. Samma år gifte hon sig med arkitekt Aulis Blomstedt. Heidi Blomstedt arbetade på 1940- och 50-talet som fri keramiker i sin egen ateljé. Intresset för industriellt tillverkad keramik ledde henne på 1960-talet att bli gästformgivare på Kupittaan Savis keramikfabrik i Åbo. Här skapade hon en serie av enkla keramikföremål, bålar, skålar och vaser. Det gemensamma i dessa var de geometriska grundformerna. I sin produktion följde Heidi Blomstedt funktionalismens idé om ”vackrare vardagsvaror”.   Heidi Blomstedt började i början av 70-talet arbeta med ett nytt material, glaset. Hon planerade Lumilasi-serien, vilken förverkligades på glasfabriken i Riihimäki. Glasen följer samma systematisering av former som hennes keramikföremål ett årtionde tidigare. ”Jag har försökt bevisa, att ett begränsat antal teman inte behöver betyda enformighet, i fall före- målens former, storlekar och regleringar blir seriellt varierande behandlade”, skrev Heidi Blomstedt i samband med sin utställning år 1972.   Ur Heidi Blomstedts dagbok 1966. ”Mittemellan sömn och vakenhet passerades mina ögon av masker. De kom i sakta mak. De blev alltid litet olika varandra, var och en för sig, när de kom mittemot mig, och då de vände sig bort. Och de var alla olika skiftningar i glödande eller mörkt rött. Det var just det där röda glödet som var så imponerande. Varifrån kom de – och vart for de? Vad är det som jag egentligen vill uttrycka genom dessa mina masker? I mitt sinne är de ömsom lera, ömsom glas, ömsom bly, koppar, tenn”. Tillbacka