Jean Sibelius

JEAN SIBELIUS (1865-1957) har genom sin musik format den finska kulturen och bilden av Finland på ett unikt och djupt sätt och öppnat nya perspektiv. Hans tidiga verk föddes under en tid då Finlands unga kultur behövde starka prestationer och upplyftande känslor. Sibelius hämtade idéer och stilämnen ur folkmusikens och folkdiktens traditioner, som i hans kreativa sinne omvandlades till personliga konstnärliga uttryck. Han närmade sig den europeiska symfonitraditionen och införlivade sina egna formlösningar och modiga tonspråk.

Sibelius sju symfonier utgör en imponerande kärna i hans produktion. Orkestrar och kapellmästare fördjupar sig ständigt i den och gör olika tolkningar för att hitta nya dimensioner av återgivning. De stimuleras också av kapellmästartävlingarna som anordnas vart femte år, där unga förmågor visar upp sin skicklighet med symfonierna. I Sibelius violintävling, som också återkommer var femte år, är Sibelius violinkonsert huvudnummer.

Bland orkesterkompositionerna återfinns den mycket populära Lemminkäis-sviten, fyra legender för orkester, orkesterdikten En saga, den symfoniska dikten Tapiola samt Finlandia, som blivit en symbol för fosterländsk styrka och enhetlighet. Det finns många legender om Sibelius åttonde symfonis uppkomst och öde, men av allt att tyda förstörde mästerkompositören den innan den blev klar.

Sibelius produktion innehåller mycket kammarmusik, i synnerhet sånger, varav de mest kända bl.a. består av Laulu ristilukista (text A. Paul), Var det en dröm (Untako vain) (text J.J. Wecksell), Flickan som kom från sin älsklings möte (Tuli tyttö luota armahansa) (text J.L. Runeberg), Säv, säv, susa (soi, soi, kaisia) (text G. Fröding) samt julsånger, framför allt En etsi valtaa, loistoa (text Z. Topelius). Jägarmarschen är den mest kända körsången. Bland pianokompositionerna kan nämnas tre sonater, Kyllikki-sviten samt sviten som uppkallats efter träd, varav den mest kända delen är Granen.